There are two types of people, I'm the complicated one...
The complicated one?
Hmmm, ja... en sån där som tänker så mycket. Väldigt mycket. För mycket för mitt eget bästa, ibland. En sån där som inte kan med att sätta sig på sista lediga platsen på bussen, med tanke på dem som då får stå. En sån där som måste stoppa in musik i öronen medans hon står upp på bussen, för att tankarna annars ploppar ur öronen när de virvlar runt för fort. En sån där som vrider och vänder på tankar och problem, tills hon till slut måste sova med TV:n på för att kunna överrösta tankarna. En sån där som seriöst tror på att problem kan lösas genom att man tänker igenom dem och sedan pratar om dem.
Ett sånt där vandrande samvete, ni vet. En sån är jag.
Vill man vara en sån? Eller önskar man ibland att man kunde vara en av den andra sorten? En sån som tänker mindre och bara kör på, och faktiskt tar sig framåt fortare? Ja, ibland kanske man önskar att man vore sån...
Men 'köra på' blir lätt 'köra över'. Jag vill nog inte vara sån ändå. Jag tar mig hellre framåt sakta men säkert, utan att köra över folk omkring mig. Är den andra sorten inte bara för dumma för att ha ett samvete (som en vis man en gång sa)? Jag är som jag är, du kan få min plats på bussen medan vi löser våra problem, cause I'm the complicated one.
Hmmm, ja... en sån där som tänker så mycket. Väldigt mycket. För mycket för mitt eget bästa, ibland. En sån där som inte kan med att sätta sig på sista lediga platsen på bussen, med tanke på dem som då får stå. En sån där som måste stoppa in musik i öronen medans hon står upp på bussen, för att tankarna annars ploppar ur öronen när de virvlar runt för fort. En sån där som vrider och vänder på tankar och problem, tills hon till slut måste sova med TV:n på för att kunna överrösta tankarna. En sån där som seriöst tror på att problem kan lösas genom att man tänker igenom dem och sedan pratar om dem.
Ett sånt där vandrande samvete, ni vet. En sån är jag.
Vill man vara en sån? Eller önskar man ibland att man kunde vara en av den andra sorten? En sån som tänker mindre och bara kör på, och faktiskt tar sig framåt fortare? Ja, ibland kanske man önskar att man vore sån...
Men 'köra på' blir lätt 'köra över'. Jag vill nog inte vara sån ändå. Jag tar mig hellre framåt sakta men säkert, utan att köra över folk omkring mig. Är den andra sorten inte bara för dumma för att ha ett samvete (som en vis man en gång sa)? Jag är som jag är, du kan få min plats på bussen medan vi löser våra problem, cause I'm the complicated one.
Kommentarer
Trackback
