s u n h d a y

Tänk att det alltid är samma visa vid varje hemtentamen.
Jag går upp nån timme innan så frukosten hinner ner.
Jag sätter mig vid datorn o väntar nervöst på att tentan ska läggas ut.
Tentan läggs ut.
Jag öppnar tentan och läser något som framstår som arabiska.
Jag konstaterar att jag inte förstår frågorna och att jag inte kommer klara tentan.
Jag mår extremt fysiskt illa och känner mig spyfärdig.
Jag måste gå ifrån datorn för att få bort illamåendet, gärna lägga mig på golvet eller gå på toa.
Jag börjar gråta.
Jag förstår ingenting.
Jag ringer hem och får höra att jag är bäst oavsett hur det går.
Det känns lite bättre.
Jag klagar till min kursare via msn, som går igenom exakt samma faser som mig.
Vi stöttar varandra.
Jag bestämmer mig för att rycka upp mig och läsa frågorna igen.
Tentan har helt plötsligt förvandlats från arabiska till svenska.
Jag börjar bena ner frågorna till något som man faktiskt kan förstå.
Jag börjar besvara frågorna.
Jag lyckas bra.

Den konstigaste känslan är den precis innan jag får ut tentan och jag sitter nervöst och väntar. Väntar på tentan och väntar på att jag vet att jag kommer må extremt fysiskt dåligt inom ett par minuter.
Det är inte ofta man väntar in fysisk smärta. Är det så det är att föda barn?