s u n h d a y

Det är synd att ensamhet inte går att dela.
Om vi alla är ensamma så har vi åtminstone det gemensamt....

Kan man få allt man önskar sig?
Önskar man inte att få önska?
Är inte önskningar något positivt som man mår bra av?

Är jag en sån där som önskar fler önskningar av anden i lampan fast man inte får,
när jag egentligen borde önska anden fri?

Är det girigt att önska önskningar?

Hur kan en fråga som "Vilken svenskspråkig låt tycker du är bäst?" få mig att ligga sömnlös i grubbleriernas dvala?
Herre min skaperska, måste jag välja?
Trots två års högskolestudier i val och väljande är vissa val omöjliga.

Jag förändrar mina känslor och väljer att sluta grubbla och istället glädjas åt att valet är svårt för att alternativen är många och inte få!

Man kan aldrig vara nere med en ballong.
Punkt.

Som en vis Nalle Puh vackert sa.

Idag har jag provat, och bekräftat.

Världen är vacker. Se.
Det gäller bara att titta på rätt ställe.

"Det finns två sorters människor här i världen;
Dem som får stjärnhimlen när de begär den
och som med självklarhet, tar för sig var dag.
Så finns det dem som får slåss för varje andetag."              Peter Lemarc


Jag som egentligen tillhör den första av dessa två kategorier;
varför klagar jag så mycket när jag ibland måste tillhöra den andra?
Måste vi inte alla det ibland?
Dem som alltid gör det vet ju inget bättre, och har således inte lika många anledningar att klaga på det.
Eller de vet iallafall inte om dessa anledningar.
Mina problem blir ju inte mindre för att andras blir större.

Men tack för att jag, egentligen, är så lyckligt lottad och får stjärnhimlen när jag begär den.

Blir man lyckligare av att kunna sjunga 'lilla snigel' med stängd mun?
Borde jag öva på det?