s u n h d a y

Vissa dagar är bra dagar, andra inte.
Vissa dagar är soliga dagar, andra inte.
Vissa dagar är födelsedagar, andra inte.

Jag gillar vissa dagar.
Lördag 31/5 är en viss dag...

"En vän som du borde alla ha.
Att jag har just dig gör mig jätteglad!"

Det är bara om man börjar, som det omöjliga kan bli möjligt.
Det är bara om man försöker, som det misslyckade kan bli lyckat.
Det är bara om man kämpar, som det önskvärda kan bli verklighet.

Mammas dag idag.
Undra när jag blir mamma.
Undra om jag blir mamma.
Undra om jag vill bli mamma.
Undra vad jag vill med mitt liv.

När jag väl slutat undra så är jag nog inte fertil längre, så jag kan sluta undra nu.
Vad gör jag nu då?



Grattis mamma! Tur att du ville bli mamma, och att du blev just min.

Ms. Burger säger:
Jag håller på och diskar, ville bara säga att jag tycker om dig mest av alla.
Sunhday säger:
Konstigt, för jag känner precis likadant för dig.

Ibland är jag så djup att jag drunknar.
O herre, min skaperska!

Antingen är jag ledsen över att jag är ledsen på vissa morgonar.
Eller så är jag glad över att jag inte längre är lika ledsen lika länge varje morgon.

Varför leta problemen när man kan se lösningarna?

Jag fick mer än vad ja var värd.
Ändå rätt lite; jag är lite värd.
Vad har jag gjort för att förtjäna mig själv?
Vad har ni gjort för att förtjäna er själva?

Vapnet

"Att det ska vara så himla svårt att leva i nuet.
Grubblar dag ut och dag in på vad som kommer hända sen.
Men om det aldrig kommer något sen? Har jag då slösat bort mitt nu?"

Tänk att vissa är så kloka.
Jag älskar dig för att du är precis som du är, just för att du är precis sån.

Varför gör vi saker som vi vet att vi kommer ångra?
Varför är vi elaka mot varandra?
Varför hjälper vi inte varandra så mycket som vi kan?
Varför stänger vi in oss i varsitt hus, avpärrat med ett staket och säger 'det här är mitt'?
Varför parar vi ihop oss två och två?
Varför förstör vi vår egen miljö?
Varför ger vi inte varandra fler komplimanger?
Varför har vi så mycket fördomar mot varandra?
Varför gör vi inte varandra glada när vi vet att vi kan göra det?
Varför dömer vi varandra efter utseendet?
Varför tycker vi om vissa mer än andra?
Varför behandlar vi inte andra som vi själva vill bli behandlade?
Varför krigar vi mot varandra?
Varför är vi så hungriga?
Varför tycker vi inte om att svettas, när vi tycker om att basta?
Varför vill vi hålla oss till sånt som känns som hemma samtidigt som vi vill upptäcka allt som känns främmande?
Varför tycker vi alla om att bli kramade?
Varför är vi rädda för saker som vi vet inte är farliga?
Varför är vi allt för sällan nöjda med oss själva?
Varför kan vi helt plötsligt bli löjligt kära i någon annan?
Varför låter vi vissa vara rika medan andra är fattiga?
Varför gör vi inte saker vi borde göra när vi vet att vi borde göra dem?
Varför bryr vi oss så mycket om vad alla andra tycker?
Varför vill vi lära oss så mycket som möjligt om så mycket som möjligt?
Varför vill vi vara bättre än alla andra?
Varför tävlar vi med varandra när vi vet att alla ändå har olika förutsättningar?
Varför har vi bestämt oss för att vissa attribut är bättre än andra?
Varför säger vi saker som vi vet sårar?
Varför strävar vi efter att älska en enda person mer än alla andra?
Varför strävar vi efter att bli mer älskad av en enda person än av alla andra?
Varför är vi så känslorationella?
Varför äter vi alltid så mycket godis att vi mår dåligt av det?
Varför umgås vi bara med vissa utvalda?
Varför är vi så materiella?
Varför klagar vi även när det inte finns saker att klaga på?
Varför uppskattar vi inte varandra lika mycket som vi borde?
Varför värderar, och belönar, vi vissa yrken högre än andra?
Varför dricker vi alkohol?
Varför bryr vi oss mer om människor som bor nära oss, även om vi aldrig träffat dem?
Varför förstår vi inte varandra?
Varför värderar vi vissas åsikter högre än andras?
Varför har vi så svårt för att acceptera att andra inte är som oss själva?
Varför är vi alla så lika?
Varför är vi alla så olika?

Varför, varför, varför?
Varför tänker jag så mycket?

Det är nästan läskigt så sant det är att man inte vet vad man har förrän det är borta.

Varför uppskattar jag inte saker och ting lika mycket som jag borde göra?
-Ändå är jag en sån som är bra på att uppskatta.
Varför visar jag inte min uppskattning lika starkt som jag känner den?
-Ändå är jag en sån som är bra på att visa min uppskattning.



Varför är det så skönt att skriva att jag är bra på något?
-Det uppskattar jag.

"Om jag fick önska mig något
så skulle jag inte önska mig rikedom eller makt,
utan passion för det möjliga.

Den blick som överallt,
evigt ung, evigt brinnande
ser möjligheten."

Sören Kierkegaard

Är man ens olyckligt kär om man inte känner sig så olycklig?
Kanske bara mindre-lyckat kär? Eller bara kär? Eller ens det?
Kanske bara mindre lyckad helt enkelt?

Svaret är för mig så självklart. Jag ger hellre kärlek än får.
Självfallet är en kombination oslagbar, men om man måste välja... vad väljer man då?
Jag blir hellre sårad än sårar; inte för att jag är en genomgod person, utan för att det helt enkelt gör mindre ont att bli sårad än att såra.
Jag väljer att älska någon annan hellre än att själv bli älskad.

Med det konstaterat; varför är det då så tugnt att vara olyckligt kär?

Om kärleken inte vore så jävulusiskt jobbig som den är just nu när ingenting går som det ska,
så skulle den nog inte vara lika underbar som den är när allting går som det ska.

När går allting som det ska då?
Varför kan jag inte få välja vem jag ska vara kär i?
Varför kan jag inte få välja vem som ska vara kär i mig?

Om du är delen som behövs för att jag ska känna mig hel, vad är jag då värd utan dig?
Är det inte helheten som räknas?

Hur är det möjligt att världen kan gå så fort från att kretsa kring solen till
att rulla rakt ner i rännan på bowlingbanan?
Hur är det möjligt att världen kan gå så fort från att rulla rakt ner i rännan på bowlingbanan till
att kretsa kring solen igen?
Hur är det möjligt att världen kan gå så fort från att kretsa kring solen till
att rulla rakt ner i rännan på bowlingbanan igen?
Igen, igen, igen...