s u n h d a y

Hur gör man egentligen för att fokusera på det man måste fokusera på när tankarna helt enkelt inte samarbetar med en och hela tiden är där de inte borde vara?

tentaångest

Är det viktigaste av allt att man är lyckligt kär?
Är det viktigaste av allt att man har många vänner runt om kring sig?
Är det viktigaste av allt att man är snygg?
Är det viktigaste av allt att man presterar bra i skolan?
Är det viktigaste av allt att man får en spikrak karriär?
Är det viktigaste av allt att man bor en ett flott hem?
Är det viktigaste av allt att man har de snyggaste kläderna?
Är det viktigaste av allt att man har gott om pengar på kontot?
Är det viktigaste av allt att man har rest runt hela jorden?
Är det viktigaste av allt att man är en del av en kärnfamilj?
Är det viktigaste av allt att man har en felfri barndom?
Är det viktigaste av allt att man gör nåt extrakul varje helg?
Är det viktigaste av allt att man tränar 4 ggr i veckan?
Är det viktigaste av allt att man äter nyttigt enligt diverse metoder?
Är det viktigaste av allt att man har en hobby som man kan berätta om?
Är det viktigaste av allt att man har drömmar och mål i livet?

Är inte det viktigaste av allt egentligen att man är nöjd med hur man har det?

Hur kan nåt så otroligt jobbigt kännas så otroligt skönt efteråt?

Är det för att det är så otroligt jobbigt som det är så otroligt skönt efteråt?
Är det för att man vet att det kommer va så otroligt skönt efteråt som det är så otroligt jobbigt att ta sig dit?

Nu är det skönt iaf. -Duktigt! -Tack.

"När d bubblar i kroppen som en kolsyrad dricka?
När du fnissar som en liten flicka?

När man känner nåt man can't deny?
When the eagles fly over mountain high?

När all oro e som bortblåst o försvunnen?
När Simba återvänder i lejonkungen?

När man bara drar replik för o slippa krångla;
"min pappa e rik, vill du hångla?"?

Om man spärrar upp sin ögon o tittar bak med huvvet ut, då ser man galen ut!
Det har egentligen inte hit o höra, det är bara en grej man kan göra!

När jag dansat med Elin en sommarnatt lång, o vi satt på en parkbänk.  Jag var kär, hon drack rom.
När Elin sa att jag var den vackraste som finns, såg in i mina ögon o kräktes på mina jeans?

Våga styr som en kapten!
Våga fall som ett löv!
Våga chansa o se hur det går!
Va e fegt? Va e mod? What is love? Baby don't hurt me, don't hurt me no more!"



Tack, Björn Gustafsson, för att du får mig att skratta.

Hur kan vädret påverka vårt humör så mycket?
Solen gör oss glada, regn gör oss ledsna. Det är ett välkänt faktum.
Är det så att vårt humör styrs av vädret?

Eller är det vädret som styrs av vårt humör? Kanske blir det dåligt väder just för att vi har dåliga dagar.

Mer troligt att vädret styr vårt humör än tvärtom.
Kanske styr vädret vårt humör med mening? Kanske passar vädret in regniga dagar då det är dags för oss att va ledsna, för att vi sedan ska kunna vara glada igen när solen skiner. Man kan inte vara glad utan att någonsin vara ledsen, så kanske fixar vädret att hela den mekanismen fungerar.

Fast då hade vi alla haft varsitt väder. Eller är vädret till och med så smart att vi alla får samma väder för att vi ska kunna dela all sorg och all glädje med varandra?
Är det inte det som är meningen?

Vill du dela vädret med mig?

Kan man tänka på en sak/händelse/känsla/person konstant hur länge som helst, även om ingen ny information/aspekt tilläggs? Eller kommer tänkandet av sig själv dö ut på grund av att alla tankar angående fenomenet redan har blivit tänkta?

Vad tänker jag på?
Vad tänker du på?

Om du måste välja mellan att för all framtid ha en gubbe som konstant petar på dig eller att aldrig mer få uppleva någon som helst form av beröring, vad väljer du då?

Verkar jag olycklig?
Tur, i så fall, att det inte alltid är som det verkar...

Mitt hjärta behöver ingen dag, mitt hjärta behöver kärlek.
Men ingenting blir bättre än vad man gör det till.

All den tid vi inte spenderat tillsammans; kan jag få tillbaka den?
Jag skulle mycket hellre spendera den med dig.

Varför älskar vi alla att sova?
För att vi måste sova för att orka vara? Rent fysiskt alltså?
Ja, det är klart att vi måste, men även om man bortser från det så älskar vi fortfarande att sova.

Jag tror att vi älskar att sova för att vi då får stänga av. För ett par timmar får vi chans att rensa hjärnan, tysta ner alla överröstande tankar och bara vara. Eller bara inte vara. Efter att ha fått inte vara ett tag kommer vi orka vara ett tag igen, för att sedan behöva inte vara ett tag till, och så går det runt. Som en god spiral.

Ja, då älskar vi alltså att sova just för att orka vara... Rent psykiskt alltså.
Hänger inte egentligen allt fysiskt och psykiskt ihop? Som en spiral, både god och ond.

Jag kan inte ens tänka för att mina tankar överröstar mig.
Tankar på dig. Tankar på mig.

Borde jag hoppas mindre?

Är det inte genom hoppet vi alltid blir sårade? Hoppas man för mycket så ökar risken att bli sårad.

Skulle man kunna säga att hoppas är som att spela?
-Om man spelar så medföljer en risk att förlora.
-Om man spelar så medföljer en chans att vinna.
Skulle man kunna säga att hoppas är som att våga släppa sin gard i boxning?
-Om man släpper sin gard så medföljer en risk att man blir slagen.
-Om man släpper sin gard så medföljer en chans att få in en träff.

Man kan inte vinna om man inte spelar.
Man kan inte träffa om man inte vågar släppa sin gard.
Kan man då inte lyckas om man inte hoppas?

Kan man skydda sig från att misslyckas och bli sårad genom att aldrig hoppas, liksom man kan skydda sig från att förlora om man aldrig spelar och skydda sig från att bli slagen om man aldrig släpper sin gard?

Skulle man inte kunna säga att aldrig spela är som ett förlorande i sig?
Skulle man inte kunna säga att aldrig släppa sin gard är som ett slag i sig?
Skulle man inte då kunna säga att aldrig hoppas är som ett misslyckande i sig?
... kanske den största risken att bli sårad av alla?

Borde jag hoppas mer?


Jag hoppas på kärleken. Och jag hoppas på dig.

Smakar det så kostar det!
Eller? Smakar det inte bättre om det inte kostar?
Är t.ex. gratiskonserter bra för att de är bra eller för att de är gratis? Även om de är bra även med kostnad, så är de ju bättre om de är gratis. Jag ska gå på en ikväll för att kolla upp saken.

Jag har ett alldeles eget ordspråk, som icke har bevisats osant ända sedan urminnes tider;

Smakar det så kostar det, men kostar det ingenting så smakar det extremt mycket bättre.

"Dessa upp- och nedgångar är det som kallas livet", sa en tröstande vän en gång under en sån där nedgång.
Livet går upp och livet går ner.
Men är det verkligen sant?

Är det verkligen livet som går upp och ner medan jag står still?
Är det inte egentligen tvärtom?

Varför får vissa människor mer skoskav än andra?
Varför är livet så orättvist?

Varför ska vi människor alltid ursäkta oss själva?
Varför säger jag till att jag inte kan sjunga varje gång jag sjunger? Tror jag att folk tror att jag tror att jag kan sjunga bara för att jag gör det? Tror jag då också automatiskt att folk alltid bara gör saker som de tror att de är bra på? Nej, det tror jag ju inte.
Varför ber jag då alltid om ursäkt för mig själv?

Varför ska vi människor alltid ursäkta varandra?
Varför skäms jag om jag tar med mig en vän till någon tillställning och vännen gör bort sig? Tror jag att folk tror att jag står för allt min vän gör bara för att jag har valt att ta med denne på tillställningen? Tror jag då automatiskt att folk alltid bara tar med sig vänner vars agerande som de till 100% står för? Nej, det tror jag ju inte.
Varför ber jag då alltid om ursäkt för andra?

Är vi helt enkelt för ursäktsbenägna varelser?

Hur funkar det med kärlek på utbuds- och efterfråganskurvan egentligen?
Kan staten gå in och reglera marknaden om den man efterfrågar inte utbjuds?
Eller måste man helt enkelt bjuda ut personen själv?