Får vad man tål?
Varför är livet så orättvist?
Varför får vissa ta smäll efter smäll medan andra glider igenom livet?
En vacker vän förklarade att orättvisan beror på att man aldrig utsätts för mer än man klarar av.
Är det möjligt att vi människor har någon form av inbyggd funktion som gör att om vi inte klarar av att ta den psykiska smärtan så slipper vi undan den? Om du inte kommer klara att ta dig ut på andra sidan så hjälper denna mekanism dig att inte få lika ont? Allt för att vi ska kunna utsättas för så mycket som möjligt, och komma starkare ut på andra sidan? Så de där glidarna som aldrig råkar ut för något, som aldrig mår dåligt, som inte vet hur fysiskt ont psykisk smärta gör, är de helt enkelt bara för klena för att utsättas för de jobbiga sakerna?
Kanske borde jag känna mig lyckligt lottad som är en sån som råkar ut för något, som mår dåligt ibland, som vet hur fysiskt ont psykisk smärta gör...? Långsiktigt är det nog sånna som jag som är vinnare.
Det som inte dödar, det härdar, sägs det.
Men dem som dör då? Har de ingen mekanism, eller var den bara felinställd?
Jag önskar jag kunde fråga dig, men du finns ju inte mer.
Varför får vissa ta smäll efter smäll medan andra glider igenom livet?
En vacker vän förklarade att orättvisan beror på att man aldrig utsätts för mer än man klarar av.
Är det möjligt att vi människor har någon form av inbyggd funktion som gör att om vi inte klarar av att ta den psykiska smärtan så slipper vi undan den? Om du inte kommer klara att ta dig ut på andra sidan så hjälper denna mekanism dig att inte få lika ont? Allt för att vi ska kunna utsättas för så mycket som möjligt, och komma starkare ut på andra sidan? Så de där glidarna som aldrig råkar ut för något, som aldrig mår dåligt, som inte vet hur fysiskt ont psykisk smärta gör, är de helt enkelt bara för klena för att utsättas för de jobbiga sakerna?
Kanske borde jag känna mig lyckligt lottad som är en sån som råkar ut för något, som mår dåligt ibland, som vet hur fysiskt ont psykisk smärta gör...? Långsiktigt är det nog sånna som jag som är vinnare.
Det som inte dödar, det härdar, sägs det.
Men dem som dör då? Har de ingen mekanism, eller var den bara felinställd?
Jag önskar jag kunde fråga dig, men du finns ju inte mer.
Kommentarer
Trackback
