s u n h d a y

En klok man, lika djup som havet, sa en dag:

"Reaching your goals becomes rather easy when one believes they can".



Jag väljer att tro honom.

Tänkvärd berättelse:

"Kalle är den typen du älskar att hata. Han är alltid på gott humör och har alltid något positivt att säga. När någon frågade honom hur han mådde svarade han: 'Om jag mådde bättre hade jag varit tvillingar'. Han var en naturlig inspiratör... Om en av de anställda hade en dålig dag var Kalle där och talade om för de anställde hur man kunde se positivt på situationen.
Jag blev nyfiken av att se detta, så en dag gick jag bort till Kalle och frågade honom: 'Hur lyckas du?' Kalle svarade: 'Varje morgon vaknar jag och säger till mig själv: Du har två val idag. Du kan välja att vara på gott humör eller du kan välja att vara på dåligt humör. Jag väljer att vara på gott humör.' Varje gång det sker något dåligt, kan jag välja att vara ett offer eller dra lärdom av det. Jag väljer att dra lärdom av det.

Varje gång någon kommer och klagar hos mig, kan jag välja att acceptera deras klagan eller jag kan välja att peka på de positiva sidorna i livet. Jag väljer de positiva sidorna i livet. 'Säkert, men det är inte fullt så enkelt', protesterade jag. 'Det är det', svarade Kalle.. Livet handlar om val. När du tar bort allt runt omkring är varje situation ett val. Du väljer hur du vill reagera på situationen. Du väljer hur folk skall påverka ditt humör. Det är du som väljer om du vill vara på bra eller dåligt humör. Till syvende och sist är det ditt val hur du lever ditt liv.

Jag funderade över vad Kalle hade sagt. Strax därefter lämnade jag företaget för att starta eget. Vi tappade kontakten, men jag tänkte ofta på honom när jag gjorde ett val i förhållande till livet, istället för att bara reagera på det. Många år senare hörde jag att Kalle var inblandad i en allvarlig olycka med ett fall på 20 meter från en radiomast. Efter 18 timmars operation och flera veckor på intensiven, blev Kalle utskriven från sjukhuset med skenor längs ryggen. Jag träffade Kalle ca sex veckor efter olyckan. Då jag frågade honom hur han mådde, svarade han: 'Om jag mådde bättre skulle jag ha varit tvillingar. Vill du se ärren?' Jag avböjde erbjudandet om att se ärren, men frågade honom om vad som försiggick i huvudet på honom under olyckan. 'Det första jag tänkte på var på min ännu ofödda dotter', svarade Kalle. 'Så medan jag låg på marken mindes jag att jag hade två val. Jag kunde välja att leva eller jag kunde välja att dö. Jag valde att leva'. 'Var du inte rädd? Blev du inte medvetslös?' frågade jag Kalle fortsatte: 'Ambulanspersonalen var fantastisk. De sa hela tiden att allt kommer att gå bra. Men då de rullade in mig på akutmottagningen och jag såg uttrycken i läkarnas och sjuksköterskornas ansikten, blev jag vettskrämd. I deras ögon stod skrivet: 'Han är döende'. Jag visste att jag måste göra något. Vad gjorde du då?', frågade jag. Nå, det var en sjuksköterska som skrek frågor till mig', sa Kalle. Hon frågade om jag var allergisk mot något. Ja', svarade jag. Läkarna och sjuksköterskorna stannade upp medan de väntade på mitt svar. Jag tog ett djupt andetag och ropade: 'Tyngdkraften'. Genom deras skratt sa jag till dem: 'Jag väljer att leva.. Operera mig som om jag var levande, inte död'.

Kalle överlevde tack vare läkarens skicklighet, men också på grund av sin fantastiska inställning. Jag lärde av honom att varje dag kan vi välja att leva fullt ut..
Inställningen är, trots allt, allt. "

Varför är livet så orättvist?
Varför får vissa ta smäll efter smäll medan andra glider igenom livet?

En vacker vän förklarade att orättvisan beror på att man aldrig utsätts för mer än man klarar av.
Är det möjligt att vi människor har någon form av inbyggd funktion som gör att om vi inte klarar av att ta den psykiska smärtan så slipper vi undan den? Om du inte kommer klara att ta dig ut på andra sidan så hjälper denna mekanism dig att inte få lika ont? Allt för att vi ska kunna utsättas för så mycket som möjligt, och komma starkare ut på andra sidan? Så de där glidarna som aldrig råkar ut för något, som aldrig mår dåligt, som inte vet hur fysiskt ont psykisk smärta gör, är de helt enkelt bara för klena för att utsättas för de jobbiga sakerna?

Kanske borde jag känna mig lyckligt lottad som är en sån som råkar ut för något, som mår dåligt ibland, som vet hur fysiskt ont psykisk smärta gör...? Långsiktigt är det nog sånna som jag som är vinnare.

Det som inte dödar, det härdar, sägs det.
Men dem som dör då? Har de ingen mekanism, eller var den bara felinställd?

Jag önskar jag kunde fråga dig, men du finns ju inte mer.

"Shoot for the moon.
Even if you miss, you´ll land among the stars..." (Anonym)



Om man verkligen satsar på det man verkligen vill,
kan det då verkligen gå mer fel än det gör om man inte satsar på det man verkligen vill?

Är sommaren bäst under sommaren, eller är sommaren bäst under våren?
Är det inte längtan efter sommaren som gör sommaren så underbar?

Hur kan tystnaden överrösta allt annat?

Hur kan ensamheten vara med mig hela tiden?

Hur kan tomheten fylla mig till bredden?


Tystnad, ensamhet och tomhet är ju alla tre egentligen ingenting,
bara avsaknaden av något annat.
Precis så känner jag mig. Jag känner tystnad, ensamhet och tomhet.
Jag känner mig som ingenting, jag känner mig bara som avsaknaden av någon annan.

Om jag får ett utbrott på mig själv, är det ett inbrott då?
Nej, för inbrott är inte motsatsen till utbrott.
Vad är det då?

Är det helt enkelt så att man får nöja sig med 'det bästa som finns', eller kommer 'det perfekta' en vacker dag att komma?
Jag vill leva i en saga. Finns den?

Det enda jag vet säkert om min framtid är att den ännu inte finns. Lika säkert är att den kommer att finnas. Alltså måste den därimellan skapas; mellan nu och sen. Detta måste väl ge mig en hel del möjligheter att ta projektledarrollen i detta skapande.

Jag vill leva i en saga. Kan jag skapa den?
Jag tänker fortsätter sträva mot det perfekta när det gäller saker som jag kan påverka.
Jag tänker fortsätta skrämmas av, och längta efter, det som jag inte kan påverka.


En vacker dag berättar jag min saga för dig.

Jätteviktig är inte samma sak som överviktigt.



Varför inte det?

Jag har aldrig lyssnat på musik.
Nu gör jag det. Det glädjer mig.
Favoriter går inte att tala om här för då ligger jag sömnlös av beslutsångest, de är helt enkelt för många.

Senare: Jag inser nu att jag inte ens kan lista bra artister, för det blir för mentalt ansträngande för mig. Därför kommer här de som är klockrenast just nu.

Klockrena artister jag rekommenderar, just nu:

Firefox AK
Britta Persson
Regina Spector
The Quiet Sings
Veronica Maggio
The Cardigans
Lykke Li
Robyn
Lily Allen
Familjen
Miss Li
Hello Saferide

Oavsett vad för musikstil jag nu utgett mig för att ha, så finns det en låt jag rekommenderar alla:
Pokerface / Lady Gaga

Jag har alltid haft en favoritfilm. Det glädjer mig. Verkligen.
Nu har jag till och med två.

Favoritfilmer jag rekommenderar dig att se:

Vildängel
Amélie från Montmartre

Andra bra filmer jag rekommenderar dig att se:

The Notebook
Hotell Rwanda
P.S. I Love You
Pulp Fiction
Sliding Doors
Sex and the City
Good Will Hunting
Star Wars (samtliga)
Bring it on
Eternal Sunshine of the Spotless Mind
Goodbye Bafana
Lejonkungen
The Kite Runner
Forest Gump
High Fidelity
Skönheten och Odjuret
Love Actually
Nyckeln till Frihet
Rachel Getting Married
The Holiday

Jag har aldrig haft en favoritbok. Det sörjer jag. Verkligen.
Under letandes gång efter en sådan har jag plöjt ett par som jag anser värda att rekommendera.

Böcker jag rekommenderar dig att läsa när du vill läsa en bra bok:

Män som hatar kvinnor / Stieg Larsson
Flickan som lekte med elden / Stieg Larsson
Luftslottet som sprängdes / Stieg Larsson
The Kite Runner / Khaled Hosseini
A Thousand Splendid Suns / Khaled Hosseini
Life of Pi / Yann Martel
El Choco / Markus Lutteman
Änglar och Demoner / Dan Brown
Da Vinci-koden / Dan Brown
I cirkelns mitt / Dan Brown
Sofies Värld / Jostein Gaarder
Flicka med pärlörhänge / Tracy Chevalier
Harry Potter (samtliga) / J.K. Rowling
Montecore: en unik tiger / Jonas Hassen Khemiri
Ett öga rött / Jonas Hassen Khemiri
Det ska bli ett sant nöje att döda dig / Magdalena Graaf
Kalla det vad fan du vill / Marjaneh Bakhtiari
Liftarens Guide till Galaxen / Douglas Adams
Alkemisten / Paulo Coelho
(Shogun / James Clavell)

Böcker jag rekommenderar dig att läsa när du inte orkar tänka:

Små citroner gula / Kajsa Ingemarsson
Lyckans Hjul / Kajsa Ingemarsson
Änglar / Marian Keyes
Vattenmelonen / Marian Keyes
Sista chansen / Marian Keyes
Mossvikenfruar: Chansen / Emma Hamberg
Damernas Detektivbyrå / Alexander McCall Smith
Giraffens Tårar / Alexander McCall Smith
Vackra flickors lott / Alexander McCall Smith

Bok jag rekommenderar alla att läsa, för att antingen må bra eller för att må bättre:

Självkänsla nu! / Mia Törnblom



Bäst jag letar vidare...
Har du funnit den?

Vad är egentligen viktigast i livet?

Många, och så även jag, argumenterar för att en karriär är viktigt. Viktigt att finna ett arbete man trivs med. Trivs med såpass bra att du vill gå dit och spendera 8 timmar varje dag. Varje dag i en evighet. Det blir mycket tid det.
Samtidigt tänker jag att när jag ligger på min dödsbädd så tror jag aldrig att jag kommer säga "jag ångrar att jag inte arbetade mer".

Jag kommer däremot säkert känna att jag ångrar att jag inte spenderade mer tid med dem som står mig närmast. Därför har jag förut tänkt att kärleken är viktigast i livet. Viktigast i livet just för att ha någon som står dig närmast. Någon som du kan känna att varje sekund du inte spenderat med, är bortslösad tid. Någon som gör dig lycklig.

Nu har jag tänkt om. Igen.

Viktigast i livet är att vara lycklig.
Spelar det någon som helst roll hur du blir det, bara du är det?
Genom karriär? Genom kärlek? Genom vänner? Genom en kanin?
- Nej, det spelar ingen som helst roll, bara du är lycklig.
Och kom ihåg: det är du, och bara du, som bär ansvaret för din egen lycka!



Jag köper lite lycka till mig själv och hänger runt halsen. Det kan behövas.

Jag har levt i Sverige.
Jag har lagat paella i Spanien. 
Jag har varit på bryggeri i Tyskland.
Jag har bantat i USA.
Jag har ätit baguetter i Frankrike.
Jag har ridit kamel i Marocko.
Jag har åkt skidor i Österrike.
Jag har ätit pommes frites i Belgien.
Jag har sett lejon i Sydafrika.
Jag har skådat gråa hus i Polen.
Jag har druckit öl i Tjeckien.
Jag har badat i Indiska oceanen i Mocambique.
Jag har följt the Beatles fotspår i England.
Jag har hoppat bungyjump på Nya Zeeland.
Jag har gått på muren i Kina.
Jag har lärt mig tvätta händerna i Swaziland.
Jag har gått på cirkus i Ryssland.
Jag har läst Harry Potter i Skottland.
Jag har ätit waleskakor i Wales.
Jag har badat i Holland.
Jag har dragit roliga historier i Norge.
Jag har druckit wiskey på Irland.
Jag har dykt med tuber i Australien.
Jag har följt Nicholaj och Julie från Danmark.
Jag har frysit i Mongoliet.
Jag har ätit pizza i Italien.

Är mitt liv mer värt för det?
Är jag klokare för det?
Vem avgör?

Jag analyserar mitt liv.
Vore det inte bättre om jag levde det?